Marknad.

Idag var jag på Kvibergs marknad med mamma som är här och hälsar på från England. Min 13-åriga dotter var också med.

Fullt med folk som vanligt – och mamma gick iväg åt ett håll och dottern skulle titta på varenda småpryl, örhängen, ringar, nagellack och det var inte en snabb överblick det handlade om.


Mamma körde iväg med sin rullator och jag ville gå med henne för att det var trevligt och för att hjälpa henne. Lilltösen stod kvar någonstans i ett stånd eller gick åt ett annat håll till ett annat stånd hon tyckte var intressant.

Jag stod som mittemellan två hötappar, sedan gick jag och hjälpte mamma att kolla efter det hon letade efter och jag stod samtidigt och höll ett öga på dottern 50 meter bort.

Lyckades efter en halvtimma samla ihop oss och gick vidare. Hittade en stor tändare i ett stånd. Den kostade 20:- men dottern sa att hon ville betala och hon prutade ner den till 15 trots att han sa emot – genom att säga: Titta vilken vacker mamma jag har, kan jag inte få den för 15:- Han log och sa: Vänta, får jag titta, sedan sa han: OK.
Och jag visste inte vart jag skulle titta. Det var riktigt pinsamt men jag måste erkänna att dottern är väldigt duktig på att pruta. Och hon fnissade för att jag blev generad.

Kämpade oss vidare, de gick åt var sitt håll igen, i helt olika takt och jag tittade åt alla håll samtidigt och inte särskilt mycket i marknadsstånden. Mamma köpte ett svenskt tangentbord för 50:- att ha hemma i England och bredvid oss samlades några män som jag säkert gissar rätt på var romer. De prövade ett dragspel och en av de yngre killarna tittade på mig och sa: Faktum? Han såg jätteglad ut. Jag sa att jag har arbetat på Faktum – med Kent, jag förtydligade med MR KENT, som romerna brukar kalla den långe chiefen bakom faktumdisken. Killen nickade förtjust. Och han föste undan alla när mamma skulle komma ut ur ståndet till sin rullator.

På väg tillbaka mot bilen genom marknaden köpte jag från en av vagnarna en falaffelrulle var till mig och dottern. Goda som sjutton för 29:- styck. De gör kikärtsröran och friterar bullarna på plats. Mamma skulle hem till brorsan sen och var inte hungrig, utan var mest sugen på kaffe och att sitta ner.

Jag tycker att Kvibergs marknad har förändrats lite de senaste åren till det sämre. Det har varit tal om att stänga den för att det förekommer en del stöldgods, saker ”som har trillat av en lastbil” som man kan kalla det. Många vill ha Kvibergs marknad kvar för att det faktiskt kan vara enda gången svenskar och invandrare träffas naturligt om de inte har andra naturliga beröringspunkter. Ett kulturellt möte. Och, ja, kul att tjôta lite med folk. Där prutar alla, om de vågar. På svenska hembygdsmarknader är det mer blygsamt med prut eftersom det nästan ses som en förolämpning mot varan. Medan det blir till en skojig förhandling då man slänger käft på en marknad som Kvibergs.

Tyvärr tycker jag, är det mer stationära stånd som ren affärsverksamhet inne i de gamla militärstallen nu för tiden. Men det är samtidigt bra för de som importerar saker att kunna tjäna pengar. Det har ju en ännu längre tid varit så på Bellevue marknad nästgårds. Inte så många som hyr ett bord för en helg för att sälja saker de rensat ut hemma, för en spottstyver. Kanske för att vi nu har adopterat garageloppisar i större grad och vågar sätta ut en skylt och röja ut garaget utan att tycka det är pinsamt?

Bakluckeloppisar sk drive-in-loppis har också blivit uppskattat och blivit mer framträdande i syftet att röja hemma. I Göteborg på helgerna bakom Slottsskogen. Det har ju varit vanligt i England i många år redan att hyra en bondes äng eller låna en tom stor parkering och ta betalt för de som ställer sina bilar och stånd och ta en spottstyver i inträde av besökarna. Det kan säkert fungera på lite olika sätt.

Man behöver inte ens köpa något för att roas av att se saker man känner igen som väcker minnen som ”en sådan hade vi förut..” – tänk om det till och med är den? Man pratar lite otvunget med folk och tittar runt.

Sedan åker man hem. Vilket jag tyckte var lite skönt idag efter att min lilla flock sprungit iväg åt alla olika håll – precis hela tiden. Min familj.

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Dagboksuppdatering. och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s