Hurra för att missa bussen.

En facebookvän skrev att han hade fastnat i en hiss men under två timmar hade kontemplerat lite, utelämnad till sig själv.

Kan ni känslan av att springa till bussen, lite försenad och bara se den stänga dörrarna och åka, när det är en halvtimma till nästa? Vad gör man då?

– Kreverar av stress, eller ringer ett telefonsamtal och gillar läget och anpassar andningen?

Ofrivilliga pauser, det är faktiskt bland det bästa man kan vara med om – om man förmår uppskatta det och kan försätta sig i ett aoum-viloläge. Typ likt en fredag efter klockan 17 när man får vila från eventuella telefonsamtal man måste ta ställning till.

V I L A

Så sällan man kan det idag.

Man kanske borde åka tåg oftare och få lite fler oväntade pauser i den stressade tillvaron? Meditation behöver träning.

Jag har faktiskt alltid tagit den missade bussen som en stund att resignera inför alla måsten och bara tugga i mig fakta. Och filosoferat lite. Ingen idé att kämpa emot stressen. Go with the flow. En stund för sig själv.

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Lättfilosofi. och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hurra för att missa bussen.

  1. Malin Wahlstedt skriver:

    Det har till och med hänt att jag saktat in på stegen när jag sett bussen komma, eftersom jag VILLE stå där (och röka en cig) en stund i lugn och ro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s