På Second Opinion.

Fick frågan av den pressgranskande sajten Second Opinion om jag kunde skriva något ”om diagnoser i pressen”. Och det kunde jag. Blev smickrad eftersom Second Opinion granskar nyheter och media och det var de som kontaktade mig.

Läs via länken, där du kan puffa upp inlägget på plats, där just nu Göran Greider har knuffat ner mig. Säkert tillfälligt?

Onyanserat om bokstavsdiagnoser och våldsbrott.

Texten i sin helhet, ifall länken faller bort en dag:

För cirka ett år sedan väckte kritiker debatt om att kvällstidningarna gärna nämner vilka diagnoser våldsbrottslingar har, eller misstänktes ha. Det kan räcka med att någon utomstående uttalat sig om att en person som begått ett våldsbrott verkade vara lite udda eller att någon granne nämner ”aspergerpersonlighet” för att pressen ska haka på.

Efter det fruktansvärda oprovocerade mordet på en häktesvakt i Flemingsberg letar pressen efter orsaken genom att söka upp folk som kände den 28-årige mördaren. Någon som uppges vara en gammal vän till 28-åringen berättar under rubriken ”Vännen: Därför dödade Erik, 28, vårdaren” att hans gamla vän har Aspergers syndrom. Med den rubriceringen jämställer Expressen diagnosen med en mördardiagnos.

Man har alltså inte skärpt sig angående att föra fram diagnoser när man söker svar på varför någon begår ett våldsbrott.Aftonbladet berättar att gärningsmannen haft mångårig kontakt med psykvården, med brasklappen ”enligt obekräftade uppgifter”. 

Vi har sett det förr och tyvärr ser vi det igen. Orsaken till grova våldsbrott kanske har sådant allmänintresse att spekulationer är intressanta? Men jag har aldrig sett att det spekuleras om hustrumördares diagnoser på liknande sätt. Det kan konstateras att det förelåg en vårdnads- eller relationskonflikt eller att mannen hade ett extremt kontrollbehov, men hans vårdkontakter utreds inte vidare.

Henrik Ragnevi ordförande i Attention Västra Götaland och själv diagnosticerad med Aspergers syndrom, skrev följande i en debattartikel i Aftonbladet 2010, efter att en trippelmördares Asperger angetts som orsak till morden:

”Enligt de pressetiska reglerna ska inte berördas etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning framhävas om det saknar betydelse. Reglerna säger däremot inte ett ord om funktionshinder eller psykiatriska diagnoser. Har dessa människor inte samma behov av integritet enligt Pressens samarbetsnämnd, som ligger bakom reglerna?”

Aftonbladets genomför nu granskning av den psykiatriska vården och neuropsykiatrisk diagnosticering och hur läkemedelsindustrin är involverad i utskrivningen av mediciner. De skriver:

”Under 2010 ordinerades nästan 52 000 svenskar adhd-medicin. Det är mer än dubbelt så många som för fem år sedan.”

Det låter så misstänkt, för tesen som pendlat länge på Aftonbladet är att diagnoserna är påhittade av läkemedelsindustrin. Eva Bohlin, handläggare på hälso- och sjukvårdens förvaltning, säger dock till Vårdförbundets tidning att medvetenheten har ökat både bland föräldrar och personal inom vård och skola. Hon anser också att det ökade antalet utredningar är en följd av ökade resurser. Med ett uppdämt behov ser hon inget misstänkt med det.

Jag har kritiserat att Aftonbladet med 2,49 miljoner läsare upplåter debattutrymme för rena fördomar mot de neuropsykiatriska diagnoserna, då främst ADHD. Aftonbladet har svarat att de vill ge en nyanserad bild och låta alla komma till tals. Debatt är bra, men kan man ens kalla det en debattartikel när diagnosticerade barn kallas ouppfostrade och personer som inte har utbildning uttrycker rädsla för att barns framtid förstörs efter en diagnos för att de blir stämplade? Jämför med att inte ge ett barn glasögon mot en synnedsättning, bara för att de kan bli retade. Det är inte rimligt. Det är framför allt inte rimligt, anser jag, att man inte kräver en liten faktakontroll av sina hobbyskribenter. Folkets röst är viktig, men jag har aldrig sett liknande fördomsfulla debattinlägg om etniskt ursprung, helt enkelt eftersom de anses för ovederhäftiga och inte släpps fram. 

Men mot främst neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD och Asperger är det fritt fram att på debattplats ifrågasätta utan att ha torrt på fötterna, vilket sårat väldigt många människor som är beroende av daglig medicinering för att klara sina kaotiska liv med neuropsykiatriska funktionshinder.

Psykisk ohälsa eller bokstavsdiagnoser gör inte människor automatiskt till våldsverkare. Forskning visar inte att aspergare är mer våldsbenägna än andra. Däremot gör alkohol människor mer våldsbenägna. Det vore ett samband att belysa för att förhindra våldsbrott, men istället fokuserar kvällstidningarna på en funktionshindrad grupp som är annorlunda än majoritetsbefolkningen och som kommer få leva med sina funktionsnedsättningar resten av sina liv.

När man söker lämplighetsintyg och har ADHD-diagnos krävs läkarintyg idag. En detalj som det däremot inte skrivs artiklar om i kvällspressen, är att unga män står för de flesta bilolyckorna och att pojkars hjärna generellt är färdigutvecklad först i 25-årsåldern. Om nollvisionen inom trafiken motiverar Vägverket att begära läkarintyg vid ADHD, varför krävs det inte samtidigt av unga män? Varför blir det inte ramaskri på debattplats angående olycksstatistiken? Det är så lätt att utmåla en utsatt grupp som en riskgrupp.

Det är rimligt att man inte stigmatiserar ett funktionshinder, likaväl som att pressen bör avhålla sig från generaliseringar kring grupper. Jag och många berörda jag kommer i kontakt med funderar över hur det kan få fortgå när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder. Hur är det intressant för allmänheten? Kan information om eventuella diagnoser förhindra våldsbrott bland allmänheten och hur skulle det gå till? Genom att sätta alla med diagnoser i låsta läger, trots att de inte är våldsbenägna? När integrationen och arbetet för att riva ner fördomarna mot psykiska funktionshinder fortgått med Hjärnkoll hela det gångna året vore det önskvärt att brottslingar hålls skyldiga som individer, inte efter vilken minoritetsgrupp de tillhör. 

Victoria Qvarnström

 

 

 

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Alster och publiceringar.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s