Motstånd är inte mobbing.

Mobbing är en stor och viktig fråga. Ordet som alltid förknippats med barn i skolan men utökats till arbetsplatsmobbing och vidare, rakt ut i absurditeten. Jag tycker att ordet mobbing missbrukas – framför allt i pressen. Löpsedelsmanin att använda korta ord utarmar och omdirigerar uppmärksamheten från verkliga offer, till känsliga skribenters bristande självkänsla. Nu kallas det mobbing när bloggare eller kända ansikten möter kritik för vad de tycker. Begreppet mobbing utarmas och på sikt är alla mobbade och skolbarnen som blir nerpressade i skorna av andra barn och människor utfrysta på arbetsplatser hamnar i skymundan av kränkta kändisbloggare. ArtikelnNewsmill.

Idag läste jag i Expressen att Ebba von Sydow mobbas av andra mammor. Och där listas några andra som mobbats. Sanna Lundell som tydligen stängde av kommentarerna på sin Mama-blogg efter elaka påhopp på kändissambo och deras gemensamma barn. Hon har blivit drabbad av näthatarna. Jag har inte läst kommentarerna, men betvivlar inte att det blev för mycket, särskilt som de blandade in familjen. Det är trakasserier.

Mammabloggarna får ibland ta hård stryk från andra kvinnor, för som bekant kan kvinnor vara några lea djävlar mot andra kvinnor om de får chansen. Särskilt angående den heliga kon Moderskapet. Med onåbarheten bakom datorskärmen, då grasserar ”jag vet bäst”-attityden och i anonyma kommentarer frodas kommentarstrollens hat.

Några som triggat igång rena hetsjakter mot sig som personer är kvinnor som inte följer strömmen. Exempelvis Tova Wellton som tycker man ska hjälpa tjejer fram till DJ-båsen i den mansdominerade branschen. Och Johanna Koljonen som initierade ”prata om det” om sexakter i gränslandet till ofrivillig sex. Smarta fritänkare, ofta kvinnor sticker tydligen som fan i ögonen på vissa och i mina ögon har de blivit förföljda och förlöjligade.

Jag tycker det är oerhört viktigt att dessa kränkningar tas upp till ytan. Man är trakasserad när man kränks på personnivå som individ och förföljs utanför kommentarsfälten och det inte längre är ens åsikter som kritiseras.

Men det finns en gräns för vad som är mobbing och vad som bara är uttryck av andra åsikter. Man är inte mobbad om någon inte håller med när man bjudit in till diskussion i kommentarsfältet när man skrivit om något laddat. Marcus Birro har ju kläckt några ganska inhumana åsikter, bl a om transpersoner och hotat sluta blogga lika ofta som motståndet blivit för stort.

Jag tycker man måste skilja sakkritik från mobbing. Skriver man för allmänheten med många läsare, då kan man räkna med att en del av allmänheten hör av sig. Firar man iväg en salva kanske det blir hett om öronen, särskilt om man har åsikterna dåligt underbyggda. Man kan inte uttrycka åsikter och tro man kan slippa konsekvensen av gensvar. Klarar man inte saklig kritik får man skriva för sig själv på sin kammare.

Som när Sanna Lundell tar på sig martyrrollen i sitt uttalande på Aftonbladet Debatt, som kritiserar: Att dubbelt så många svenskar ordineras adhd-medicin i dag än för fem år sedan. Men det tål ju att emotsägas, eftersom fler med neuropsykiatrisk problematik får rätt hjälp nu. De som, ofta efter åratals lidande, hamnar i utredning och får diagnosen ADHD med påföljande medicinering har bara till slut hamnat inom rätt specialistkompetens. Logiskt. Ungefär som att fler får diagnosen benbrott inom ortopedin. Nej, jag tycker inte om hur Sanna Lundell rör ihop allt och i ovan länkade inlägg exempelvis i nästa andetag verkar jämföra neuropsykiatrisk medicinering med att vara deppig efter partnern gjort slut och få piller mot känslorna. Hon skriver där t o m på debattplats, men känner sig mobbad?

Men är kritik mot ett nonchalant sätt att uttrycka sig och yttrandet av okunniga fördomar verkligen mobbing?

I de lättkränktas land? Som Sofia Mirjamsdotter skriver härGer man sig in i leken måste man vara beredd att tåla den. Många av dem som slutat blogga eller hotat sluta och slutat för att strax börja igen är personer som inte sällan själva går till hårda angrepp mot andra personer. 

Men trakasserier har fler bokstäver än mobbing, så i rubriksättarvärlden är kanske alla som får mothugg mobbade? Medan jag vill påstå att de verkligt mobbade är personer i underläge gentemot en grupp eller enskild person som förföljer med ständiga trakasserier och omöjliggör en annan individs frihet.  

Inte en bloggare som sitter och spånar utan att tänka bredare än sig själv och trycker på publicera när det kanske varit fruktsammare att snacka med berörda och söka lite mer kött på benen. Och Google är jättelätt att använda för att få kunskap och massa för -och emot. Gör man inte det skall man inte heller komma och kalla sig mobbad när man inte kan besvara kritiken man får för ogenomtänka uttalanden.

Annonser

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Nätet & sociala medier., Samhälle. och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s