Tappad nyckel är borttappad.

Vem är den hemlöse? Fundera på det.

Människor kan ibland bli förvånade för att en hemlös ser ut som vem som helst. Nästan som att det är bedrägeri? Till och med har en mobiltelefon! Kanske endast den lilla ryggsäcken med nödvändigheter för en dag kan skvallra? Men inte ens det är ett säkert tecken. Folk rusar hit och dit med grejer på ryggen. Ibland med tandborste, ett ombyte, nån kär sak som inte kan lämnas någonstans för att inget ställe är tryggt. Samt en liten bunt gatutidningar, som Faktum, Aluma eller Situation Stockholm. En bunt hopp om värdighet.

Ibland syns inte människors livsvillkor utanpå. Men ibland syns det att en människa har ett svårt liv. Att de blivit tärda och inte kan upprätthålla masken av att allt är bra.

Några har missbruksproblem. Då kan man tillslut hamna utanför trygghetsramarna. För ett beroende, suget efter drogen kommer alltid först. Det vet de som lämnat drogerna. Men kanske man måste ha varit där? För politikerna gör inte nog, det är min åsikt. När en drog bestämmer över människors liv behövs mycket mer insatser än det finns idag.

Några hemlösa har en trasig barndom, taskiga villkor från början. Känns väldigt orättvist att inte alla barn ska ha en hyfsat jämnställd chans. Man kan alltid göra mer för att ge de oskyldigaste av alla maximal trygghet och omvårdnad, en bra beredskap inför livet med sunda handlingsmönster, starka förebilder och en rejäl tilltro till livet – med hopp om framtiden.

Behöver det ens sägas att en hemlös blivit utan hem pga av omständigheter, inte för att det är en sämre människa?

Men servera vem som helst en skilsmässa och ett, eller två dödsfall i följd. Livet slår ju som bekant blint och obamhärtigt omkring sig ibland. Då mår vem som helst dåligt. Kanske alkohol eller droger på toppen av det. Men det är ju inte en nödvändig komponent.

Starka nätverk kan ofta rädda, men går man ner sig för långt fungerar inte ens de i längden. När man själv tappat hoppet helt.

Förlora allt som är närmast; familj, sin försörjning, sparade pengar och ett boende med egen nyckel.

Det kan handla om en så simpel sak som att det är svårt på bostadsmarknaden. Lämna ett förhållande man inte kan leva i längre – och hamna på gatan.

Ingen är smart nog att hantera livet när verkligen allt kraschar. För när livet exploderar går det inte alltid att vårda tryggheten.

Jag tror inte att någon som är hemlös trodde det skulle bli så. Jularna som barn var kanske som vem som helsts? Eller med lite mer alkohol bland de vuxna än som var trevligt för barnen? Typiska tonår som vem som helst, då man grupperade sig efter musiksmak. Då kompisarna var viktigast. Då man var så där hoppfull och övermodig som tonåringar är, oavsett bakgrund. Men så slog livet till med full kraft vid någon tidpunkt.

Vem som helst kan vara ett halvår från hemlöshet om man har riktigt oflyt.

Man kan tro att man lever i en tryggt skyddad värld för att vårt svenska samhällssystem en gång kallades Folkhemmet.

Men den tryggheten är en villfarelse när den sk Allmännyttan inte är allmänt nyttig längre.

Ledare och påbörjad artikelserie i Faktum #106.

Tappa greppet om livet ett par år och man kan vara utslagen från möjligheterna till ett värdigt liv, en egen nyckel, för alltid.

Annonser

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i FAKTUM -Göteborgs tidning för hemlösa., Samhälle. och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tappad nyckel är borttappad.

  1. Ping: Fortsätt rocka i himlen Madde | Victorias ADHD - autism - blogg om NPF

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s