Oljespill på sorgevågorna.

Sånt här älskar jag att läsa:
Be aware of your thoughts, choose only those that make you feel good and contribute to your well-being.

Får mig ibland att tänka ett varv till och revidera. Väl värt ansträngningen.

Och så hatar jag det. Hata är ett starkt ord. Jag veeet. Men man har rätt att hata allmän hurtighet.

Ibland kan man välja att vända på saker. Vända tankarna till något gott. Det funkar oväntat ofta. Man väljer sina känslor.

Men man väljer inte vad som drabbar en. Livet är som bekant en grym entitet utan urskiljning som slår hejvilt som det behagar.

När det blir stötande att reagera. Då störs jag.

Hurtighet kan verkligen framkalla kräkreflexer när man borde anmana hurt-människor att gå i andras skor en tid.

Omdömeslös hurtighet stör mig så in i bänken.

De hemlösas tidning Faktum hade i ett gammalt nummer uppslag på lite böcker man verkligen borde köpa. Jag gick på ironin.

Dåvarande chefredaktören Martin Karlsson, som nu åter igen gjort de tre senaste numrerna hade rätt och slätt vänt på boktitlar i stil med att ta en överhurtig Mia Törnblom-titel och vända till motsatsen.

Jag frågade honom faktiskt om den boken fanns att låna från redaktionen, för den skulle jag vilja läsa, kände igen mig i. Sen när jag fattade ironin garvade vi.  Tyckte han var genial och bekräftade mina känslor av att hurtighet inte alltid är rätt känsla, för allt.

Klart man respekterar Mia Törnblomss resa. Men den alltöverglänsande hurtigheten i lala-land? Hur ska jag applicera hurtighet på när barn dör, far illa osv?

– Det var bäst det som skedde.
– Gud kallar sina käraste änglar till sig.
– Man lär sig något av varje svårighet.

Säg inte det hela tiden.

Det går liksom inte. Alltid.

Ibland är sorg och förtvivlan helt rätt stämningsläge. Varför är det så tabu att känna som det verkligen är? Ibland måste det få kännas som det är: För jävligt!

Hur ska annars människor kunna gå igenom sin sorgbearbetning och till sist läka? Om vi alltid ska få den glättigheten att: Allt har en mening, nedstoppat i halsen när sorgen är djup och det som hände var meningslöst och bara bajs.

Sorgeband behövs, när det är sorgligt.

Annars om vi bara blundar, stänger ute och inte respekterar det som är äkta kan vi inte leva vidare.

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Lättfilosofi.. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oljespill på sorgevågorna.

  1. Anna skriver:

    Vet du var man hittar sådana sorgeband?

  2. Ping: Gå med håven. | Victorias ankedoter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s