Influensor.

Jag hade tänkt sätta mig och skriva ikväll. Blogg och annat. Men jag facebookar mest. Behöver nog slappna av och nätumgås helt enkelt.

Har sedan i fredags vabbat och tagit hand om mitt barns magsjuka. Veckan därinnan var jag själv sjuk i vanlig influensa och orkade knappt fixa mat och kände mig väldigt utsatt som ensamboende.

Jag klarar allt själv, alltid. Och gör jag inte det så får det vara.

Men nu var orken så låg att jag verkligen kände ensamheten som jobbig. Det är bara när jag är så sjuk som jag känner den bottenlösa längtan efter en partner som kan hjälpa mig, vårda, ta hand om och komma med te eller mat. Då saknar jag den där specielle som bryr sig och som jag skulle släppa in, trots sjukdom.

Det var världens konstigaste virus som började med att jag blev orkeslös, fick ont i benen och på huden. Sedan ett tryck bakom ögonen och huvudvärk. Men ingen feber. Tog värktabletter men fick ont i magen, trots att tabletterna var paracetamolbaserade. Då kände jag att jag behövde äta, men hade varken aptit eller ork att laga något. Åt apelsiner och choklad. Inte så jättebra kanske, men det funkade. Sedan fick jag hosta. Det verkade gå ner i luftrören och jag var i en kvart övertygad om att det var svininfluensa. Hostade så jag fick ont i magmusklerna och tappade rösten. Sedan började näsan rinna ett tag. Ingen feber, men helt nere för räkning. Det är sällan jag får feber, men kan vara helt utslagen utan, när jag väl blir sjuk. Vilket är rätt sällan.

Det funkade bra med dotterns maginfluensa, trots att vi alltid fasat för dagen då hon får magvirus eftersom hon har diabetes typ1. En diabetiker som inte kan få i sig något, det kan bli katastrof. Hade hon spytt upp allt jag gett henne hade vi fått lägga in henne på sjukhus för att få dropp.

Hade köpt hem vanlig Coca Cola med socker i som nödlösning. För att mata med tesked om det hade krävts för att hålla blodsockret jämnt. Känns väldigt bra att hon trots influensan kunde äta glass och lite plättar, dricka nyponsoppa. Katastrofen väntade runt hörnet, men inträffade inte.


Fick bara vara en vanlig mamma som vårdade magsjukt barn. Med många blodprovskontroller. Annars är det mycket med diabetesen som kan föranleda nattvak och annan beredskap jämt. Nu gick det bra och hon är frisk igen. Skönt!

Och jag har bara lite ont i magen nu. För som jag alltid säger till mitt barn när hon är sjuk och jag vårdar henne, så kan mammor inte bli smittade av sina barn. Och det brukar för det mesta stämma. Ingen idé att noja när ens barn behöver en! Framför allt behöver inte barnet tänka på sånt. Jag är immun. Nästan.

Annonser

Om Victoria Qvarnström

Bloggare ADHD/NPF och bloggcoach på hundbeteendeblogg
Det här inlägget postades i Dagboksuppdatering. och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s