Varför jag älskar sociala medier.

Sociala medier på internet är en fantastisk mötesplats mellan människor som inte hade mötts annars eftersom de inte har någon annan naturlig mötesplats och inte behöver ha någonting annat gemensamt än att de är nyfikna på andra människor.

Nätcommunities och chatforum har sedan mer än tiotalet år via internet utökat människors kontaktyta för både lättsamt småprat, dejting och ämnesrelaterade diskussioner och framför allt nya vänkontakter.

På gott och ont.
De senaste åren sedan bl a facebookoch twitter kom in på nätarenan har både möjligheterna och nya problem som måste hanteras ökat explosionsartat. Nätets öppenhet på gott och ont, bärande av revolutioner och staters begränsningar av internets öppenhet och yttrandefrihet via nya kontrollfunktioner och lagar.

Allt detta har kommit i kölvattnet av den nya tiden och är frågor som måste utredas. Där verkar den lilla människan som blivit en maktfaktor på internet nu vara hotad och vi vet inte utgången eller följderna ännu. Men det kan vara vår tids viktigaste frågor.

Hur funkar det?
På facebook är så många med att man kan leta upp gamla skolkamrater och vänner från förr från olika sammanhang och återknyta kontakterna i den grad man vill. Man bestämmer ju själv exakt vilka man har kontakt med. Man ska aldrig tycka det är pinsamt att avvisa en vänförfrågan, man kan artigt svara att ”man enbart har facebook för de man umgås med” etc.

Företagare har också insett sociala mediers möjligheter som marknadsföringskanal via aktiva och informativa gillasidor på facebook med lite tävlingar eller med twitterkonton där man främst för aktiva diskussioner eller besvarar frågor. Att bara mata ut envägsinformation fungerar inte alls på twitter, mikrobloggen där man skriver 140 tecken alltså endast cirka två rader per inlägg. De bästa kontakterna skapas via tvåvägsengagemang. På twitter ser du direkt om de du valt att följa tycker att det du har att ge är intressant, eftersom de då följer tillbaka så de får upp dina inlägg på sin sida.

Personligt varumärke.
Du behöver inte alls vara företagare eller ens ha ett arbete för att få gillare, de som läser det du postar på twitter. Det är en del av den stora charmen, att personligt engagemang och slagfärdighet ofta räcker. De flesta heter sina egna namn på twitter, men det finns också anonyma epitet för filosofer, eller de som intar en image som de kör på. Man följer ju att läsa det man vill så man kan blanda lite högt och lågt.

Ett bra tips när man inte vet vem man ska följa är att leta reda på, som i mitt fall, journalister eller skribenter man gillar och sedan se vilka de följer. Man ska inte hoppas på att en kändis ger svar, men både deras följare och dem som de följer kan ha mer tid eller vara mer ödmjuka och intresserade av nya intressanta kontakter

Man kan forma sitt eget personliga varumärke, dvs bilden av en och intrycken man ger på internet. Är man aktiv påverkar man också antal sökträffar på google berättade Nikke Lindqvist och styr vad informationen handlar om, som visades i experimentet som tog upp i programmet du_ar_googlad i Dokument inifrån. Något som våra sociala medierexperter tog upp i programmet var att transparens – att berätta som det är och visa vad man står för – skyddar mot falsk informationspridning på internet. För, som Brit Stakston säger Klart du är googlad. Frågan är bara om man vill påverka.

Internet är ju inte på riktigt?
Det säger folk fnysande ibland. Det är upp till var och en vad man vill ägna sig åt. Men de som tror att internet är på låtsas har missat en stor del i dagens utveckling. Många starka band har knutits via twitter. Och det finns ett världsöverspännande nätverk som heter Social Media Club. Var man än hamnar i världen på semester eller efter en flytt kan man söka upp nätverkets möten som annonseras – på internet och gå dit och säga hej.

Alldeles i enkelhet kan vem som helst initiera en samling på en pub eller om vädret tillåter en picnic – ett twittermöte/ twitter-meetup/tweetup och träffa andra twittrare som man kanske redan känner till eller träffa nya som kan bli vänner. Banden via twitter bär många solskenshistorier. Och det är människor av kött och blod som strålar samman, som på WebCoast den gångna helgen, eldsjälsskapat och innehållet helt deltagarstyrt. En smältdegel av inspiration, glädje och nyknoppade samarbeten.

Sociala medier och internet en stark maktfaktor.
Inte minst på den politiska arenan både här hemma och under folkrevolutioner världen över. Under det iranska valet 2009 var jag mycket aktiv på twitter och följde och spred vidare vad iranska twittrare skrev medan de riskerade livet i protesterna mot valfusket.

Vi skrev aldrig vem informationen kom ifrån, bara spred och bloggade om de senaste nyheterna, som hamnade i vanliga pressen två dagar senare. Idag är pressen snabbare. För att förvilla den iranska regeringens förföljelser av twittrare som lämnade information om vad som hände i landet ställde en stor del av engagerade världen över om sin tidsinställning på twitter till Teheran-tid. Iranierna använde också twitter och bloggar för att ge varandra information som regimen försökte stoppa. Om var man skulle undvika att gå för tillfället för att inte bli attackerad av regeringstrogen milis eller var nästa demonstration skulle äga rum.

Ibland kunde man läsa att en twittrare skulle på en viss demonstration, följa upp via bilder någon lagt ut på twitpic med tusentals demonstranter och veta att den twittraren fanns där i folkhavet i den gröna revolutionen. Och vänta på nästa meddelande som kunde dröja många timmar. Man visste att det kanske inte skulle komma några mer meddelanden eftersom regeringen gjorde allt för att stoppa dessa modiga informationsspridare. Det kändes som att vara mitt ibland dem och inte veta vilka vänner som skulle komma tillbaka. Internet gör att omvärlden kommer nära och det är mycket nyttigt med tanke på hur svårt vissa befolkningar har i sitthemland då de kan behöva vårt stöd. Om så bara via twitter.

Senast igår läste jag om den sociala livlinan. En ensam förtvivlad människa som inte varit ensam alls, eftersom hon suttit på twitter. Och hjälpen kom. Med äkta människor.

Sociala medier är bara kanaler, ett medium. Det är människor bakom skärmarna. Glöm aldrig det. 

About these ads

Om Victoria Qvarnström

Er observatör i min verklighet.
Det här inlägget postades i Nätet & sociala medier. och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varför jag älskar sociala medier.

  1. Ping: Stimulansöverskott. « Victorias ADHD-blogg.

  2. Ping: Twitter – tillbaka till livet. « Victorias ADHD-npf-blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s