Medmänsklighet.

Har under dagen skrivit lite om Göteborgs gatutidning Faktum på min facebooksida. Jag praktiserar på Faktum sedan 5,5 månader, i distributionen där vi säljer tidningen till gatuförsäljarna. Det är försäljarnas personalrum där de fikar, gratis pga av spons. Fick idag så många intryck i mötena. Det är en mycket annorlunda och rörlig arbetsplats att vara på.
Det hela funkar så att en legitimerad faktumförsäljare köper ett ex för 25:- och säljer för 50. Mellanskillnaden är lönen. De kan börja en dag med 25 kronor. Pengar de kan ha pantat ihop. När de sålt det exet av Faktum kan de återkomma och köpa två tidningar och öka på sin förtjänst efter hand. Genial hjälp till självhjälp. Och varje minut i värdighet när en faktumförsäljare står och säljer, blir en minut ägnad åt något positivt.

Under dagen har mina vänner svarat på mina facebookstatusfunderingar om Faktum med sina egna funderingar och intryck. Ämnet verkar engagera. Många vill bidra. Någon ville visa sitt stöd och föreslog ett band för att tala om för de försäljarna hon mötte på stan att hon stödjer och redan köpt tidningen. Idéen är så bra att den faktiskt redan är genomförd. Man kan bli supporter och få en liten silverpin att ha på kragen. Hon slog till direkt. Det värmde! OK, märket är ganska litet, men iaf snyggt!

En annan vän berättade om en fin gest från en säljare av systertidningen i Stockholm.

Hon skrev: Sist jag köpte tidningen som heter Situation Stockholm på den här sidan så gav mannen omedelbart pengarna till en liten tjej och sa att hon skulle köpa glass. 🙂 ‎”Det kommer tillbaka” eller nåt sånt sa han…. sant! Mycket sant!

Idag har vi tre foton på distributionsdisken på försäljare som avlidit sedan i januari. Ett tänt ljus står bredvid. Många försäljare stannade chockerade upp i sorg och frågade vad som hänt deras kollega eller kanske vän som de inte hört av eller träffat på ett tag.

I decembernumret hade en tidningsköpare lovordat en försäljare hon mött som önskat henne en trevlig dag. När numret var ute hade han dött.

Man pratar om hur många ”uteliggare” som dör om vintrarna. I år har mig veterligen ingen hemlös frusit ihjäl i Göteborg, antagligen för att vinterkylan varit så sträng att alla på förhand uppsökt skydd.

Det är inte alltid kylan som tar liv. Det är de socialt hårda levnadsförhållandena. Utsatthet, ibland orsakat av missbruk, men verkligen inte enbart. Det är vanliga sjukdomar också och kanske tål man inte lika mycket till slut efter att ha vindpinats ute i den sociala kylan? Man blir nedbruten i hälsan av att flacka runt utan grundläggande trygghet. Vem skulle inte bli psykad och försvagad av det?

Historierna. Alla har sin egen historia. Ingen lik den andra. Men det finns säkert många gemensamma nämnare som återkommer om en haltande barndom, misslyckanden och utslagning. Högskoleutbildning, kvalificerade jobb på sin CV. Inget spelar nån roll när man väl hamnat utanför. Mänskliga resurser förspills.

Jag ser hur människor brutits ner. Säkert under lång tid av att slå från underläge. Hur svårt det är att komma tillbaka om man en gång kommit för långt utanför samhällets trygghetssystem. Det fungerar verkligen inte alltid som man önskar. Du kan också vara ett halvår från hemlöshet, om du har riktigt mycket oflyt? Så ser samhället ut. 

Denna dagen har våra tidningsförsäljare visat sorg, de som lever i en så hård naken verklighet och lärt sig vara tuffa. De som kanske har en kniv i stöveln, för att de behöver? De har stannat upp framför sorgefotona på disken och påmints om sin egen utsatthet.

Många har så bra tankar, varma hjärtan inuti och många hade faktiskt ett normalt liv en gång. Ett liv före, och det hopplösa livet nu efter deras trygghet kollapsat så de inte har en fast adress eller egna gardiner.

Då fick jag en tanke. Hur skulle det bli om de hemlösa fick bestämma allt en enda dag? Praktisera vid Reinfeldts sida.

Eller om de som styr och har så bra löner att de aldrig behöver fundera över sitt matkonto, fick praktisera som hemlös en månad? Skulle de omvärdera sin politiska inställning och livsfilosofi då?

Skulle de ens överleva en vecka utan ett enda hopp?

Jag tycker aldrig synd om faktumförsäljarna jag möter. De är starka som gör något i sin situation. De är bättre överlevare än både du och jag. Tänk om den kraften kunde kanaliseras ännu bättre? Människor ges chanser och de som är fast i missbruk få ett hållbart alternativ?

Och att tycka synd om, det skulle verkligen inte vara på sin plats. Jag möter dessa överlevare varje dag. Det gör mig väldigt tacksam, ödmjuk och respektfull. Men jag önskar hela tiden att livet inte var så hårt för vissa så de förlorar sin medmänsklighet. För det är största risken.

Men det är nog lätt att hålla distans för att överleva. Det är självklart att man inte kan visa svaghet i djungeln.

Men idag har jag upplevt motsatsen.
Vill inte se någon svag.
Vill bara se hopp. Och mänsklighet ger det.